Har vart hos Henke idag.

Idag har jag vart och inhandlat det sista för Jul.
Det är fortfarande lika hemskt att inte få ha Henrik här hos oss.

Jag önskar bara att jag kunde få överösa honom med Julklappar och pussa på honom.

Hur fasiken KAN man överleva sitt barn.
Jag kan inte svara på den frågan faktiskt.
Det bara går dag efter dag....även om man ibland är mer död än levande.
Som tur är så har vi så underbara vänner som finns för oss och som hjälper oss oerhört mycket.

På Julafton har vi blivit hembjudna till våra närmsta vänner.
Det är så fantastiskt att det finns så fina människor.

Men jag vill ändå försöka att inge lite hopp till Er som sörjer någon nära.
Sorgen förändrar sig av tid.
Det går inte att skynda på sorg.
Det är bara att vara i den och låta alla dagar ha sin gång.

Nu efter 4 år så kan jag komma på mig själv att det kan ha gått en lång stund utan att jag har tänkt på Henke.

Han finns i mitt huvud nästan hela tiden...men nu kan man koncentrera sig på andra saker längre o längre stunder i taget.

Jag tror aldrig att man slutar att sörja sitt barn...det är nog en pågående process tills man själv dör.

Jag var hos honom i dag och tände ljus och skrev i hans bok som ligger i brevlådan på hans grav.
Satt en stund och pratade med honom.
Det kändes nästan som om han försökte att värma och trösta mig.
Jag vet ju att han inte är borta, även om jag inte kan se honom.

Men snart har även denna Jul kommit och gått.
Detta är 5:e Julen utan vår älskade son.
Så himla konstigt att vi fortfarande finns här.

Önskar Er alla en underbara Jul.
Ta hand om varandra, för man vet aldrig hur länge man har varandra.

Snart Jul igen

Snart ät julen här igen.
Det är vår 5:e Jul utan vår älskade son.
Jag kan fortfarande inte förstå att han är borta.
Kommer på mig själv att fundera över VAD han önskar sig i Julklapp och blir lika chockad och ledsen varje gång jag minns sanningen.

Men denna Jul kommer nog och går den med...fast att det är annorlunda.
Allt är annorlunda!!

Nu är det bara vi tre.
Som tur är så har vi vänner som vill fira Jul med oss.
Det skulle nog kännas väldigt tomt och ensam om vi skulle fira ensamma.

Frågade min mamma och min bror för länge sen om dom ville komma hit och fira Jul.
Fick inget svar alls...bara att dom inte gillade Julen och att det var alldeles för länge kvar....(ca 1 mån)
Så det kunde dom ju inte bestämma än.

Fick höra igår att dom ska åka till min brors sommarstuga och fira Jul.
Blir faktiskt lite ledsen av att höra det...även om vi klarar av detta själva.
Men så synd när man ändå har några kvar i släkten.

Jag är ändå lite glad.
Min kreativa sida har äntligen kommit tillbaka.
Just nu ägnar jag mig åt att sticka raggsockor kors o tvärs och att binda kransar.
Nästa år blir det Julmarknad med många fina saker.
Ska tillbringa året med att skapa och sälja på Julmarknaden som jag och en kompis ska ha tillsammans.
Det gläder mig enormt.

Kommer även att ta emot beställningar på sockor.

Första snön

I morse när jag vaknade och gick upp, så hade den första snön fallit.
Vart lite orolig, då Jennifer hade åkt upp till Mora för att besöka Lollo (Henkes kompis och skulle ta sig hem idag.
Men allt gick bra och hon kom hem ordentligt.
Tänk att det alltid är något att vara orolig över.

På Torsdag åker hon till Milano med sitt jobb (Addac) och stannar över helgen.
Är så glad att hon skaffade sig en riktigt bra utbildning och har fått ett så bra jobb.

Förra veckan var en fruktansvärd vecka hos Fam.Ness
Först var det Alla helgons dag på Lördagen.
Sen på Tisdagen den 7 Nov var det Henkes födelsedag.
Han skulle ha fyllt 29 år om han hade fått fortsätta sitt liv.
Så på Torsdagen den 9 Nov var det årsdagen för hans dödsdag.

Man tror inte innan att man ska klara av dessa dagar...men på nåt konstigt sätt så tar man sig igenom dom.

Nu har det gått 4 år sen Henke dog i sviterna av lymfomcancer.
En allt för tuff cellgiftsbehandling som till
gav honom blodförgiftning och han dog.

Det har vart 4 slitsamma år, som tagit hårt på familjen och dom starka band vi alltid haft.

Vi har sörjt och sörjer på olika sätt och är alltid i olika faser.
Men nu har vi kommit så här långt och jag känner att vi nog kommer att överleva.
Sen hur vi kommer att fungera och må är en annan sak.

När Henke dog så trodde vi inte att vi ens skulle överleva första julen.
Vi trodde att vi skulle vissna bort av oss själva.
Det har vi väl till vissa delar gjort...och det går inte att ändra på.
Men vi står upp och lever livet en dag i taget.

Måste bara få berätta en mycket märklig sak.

Sista sommaren Henke levde, så träffade han en tjej.
En tjej som han vart enormt förtjust i...vilket var ovanligt för honom.

Sen kom hans sjukdom och han kunde inte träffa henne.
Vi visste om henne...för han berättade allt för oss.
Men vi visste ju inte vem hon var.

När han sen dog så åkte vi till ett medium på dubbelsittning.
Mediet talade om för oss att det fanns en mörk skönhet som jag skulle ta kontakt med för hon mådde inte bra.
Hon visste ju inte mer än att Henke hade dött.

Jag gick in på hans FB och letade efter henne...jag hittade henne och sände iväg ett mail.
Jag trodde väl aldrig att hon skulle svara...tänkte att hon nog trodde att jag var helt dum i hela huvudet.
Men hon svarade till min stora glädje.
Hon vart jätte glad att jag hörde av mig och berättade hur allt hade gått till.

Hon och hennes mamma kom hit och vi var till Henkes grav.
Det var en helt otrolig dag.
Så glada vi vart över att få chansen att träffa henne...denna kvinna som jag hört så mycket gott om.

Lite senare så träffar denna tjejen en annan kille och dom flyttar ihop.
Sen vart hon med barn.
Vi var så himla glada här.
Kan ni gissa vilken dag av alla årets 365 dagar detta lilla gossebarn kom till världen.
Jo den 7 November....just på Henkes födelsedag!!
Det är sååå helt otroligt.
För mig känns det som ett tecken, en hälsning från himlen
Vår underbara son förmedlar sig och har återigen bevisat att han finns kvar på sitt sätt.

Så här vackert var det vid hans grav på hans födelsedag <3



RSS 2.0