mittlivsomness.blogg.se

Tisdag 13 Juni

Publicerad 2017-06-14 00:07:55 i Allmänt,

"Vätternrundan" är avklarad.
Nu inväntas Vansbrosimmet....vill ju ta det på en gång.
Vill inte ligga av mig så klart...nu är man ju på gång.
Har vart uppe över ytan en stund o nosat...kändes ganska ok o hoppfullt.
Men i går morse brakade livet utför igen.
Har lite svårt att se och bli påmind att livet rullar på för dom som är kvar.
Jätte bra för dom...men svårt för oss som fastnade i en Nov kväll 2013😢

Mycket som har hänt sen sist.

Publicerad 2017-04-10 13:47:00 i Allmänt,

Hej kära Bloggen!
 
Tyvärr inga uppdateringar på ganska länge.
Det har hänt otroligt mycket i våra liv och det har vart tumultartat.
 
Vår dotter Jennifer har separerat och flyttat hem igen.
Hon har iaf fått lght i Örebro igen och kommer att flytta veckan efter Påsk.
Hon har även fått sitt första "riktiga" jobb och det är på Addac som Arkitekt.
Vilket är hennes drömyrke sen hon var 9 år.
 
Det var det hon påbörjade på KTH i Stockholm.
Men hon fick ju hoppa av och flytta hem när Henke vart sjuk och dog.
Så det känns lite extra skönt att hon iaf nådde sina drömmars mål till slut.
 
Jag har vart totalt under isen och vart sååå nära att göra slut på allting.
 
Saknaden efter våran älskade Henke, tar väldigt hårt på hela familjen.
 
Det har nu snart gått 3 1/2 år...men det känns fortfarande som det nyss har hänt.
Det är helt ofattbart att han inte kommer hem igen!!!!!
Fortfarande helt ofattbart hur vi ska kunna återerövra livet och känna glädje att leva igen.
 
Vad ska man göra för att finna livsgnistan igen??
Ja, det är en stor fråga som inte verkar finnas något svar på.
 
Har iaf anmält mig till Ica klassikern som startade idag.
Så nu är 2,3 mil avklarade på cykel och vätternrundan som totalt är 30 mil.
Det ska avklaras på 2 mån.
Så det gäller nog att cykla på lite varje dag för att hinna med det.
Men idag regnade det och var iskallt.
Men jag cyklade på för att komma igång...för annars kommer jag aldrig att sätta fart.
 
Efter "Vätternrundan" så är det "Vansbrosimmet" och det kommer jag säkert att klara ganska bra tror jag.
Detta är även bra för min kropp som helt har "dött ut" sen Henke dog.
Jag har inte orkat med någonting och har bara sjunkit längre o längre ner i soffan.
Men nu jäklar ska jag ta tag i det och försöka komma över vattenytan igen....skam den som ger sig.
 
Jag kommer att försöka att uppdatera lite här, vad det gäller min Ica klassiker.
Och det är för min egen skull, så att jag peppar mig själv.

Tungt

Publicerad 2017-01-02 22:07:30 i Allmänt,

Idag har det gått 3 år sen vi sänkte ner vårt älskade barn i jorden.
Trodde aldrig att livet kunde bli tyngre.
 
Men tyvärr så blir det tyngre och tyngre för varje dag.
Snaran runt halsen snörs åt mer och mer.
Funderar mer och mer på att avsluta detta lidande.
 
Allt har förändrats och jag har förändrats jag med.
Vill ej längre umgås med någon.
Vill bara vara ensam med mina små djur.
 
Mina små djur är dom enda jag numera släpper innanför mitt skinn.
 
Hur ändrar man på sånt?
Hur får man gnistan tillbaka?
 
Om jag inte inom en snar framtid hittar en lösning på mitt mående eller känner att det vänder...så har jag ikväll beslutat mig för att avsluta detta skitliv.
 
Jag vill inte att min dotter ska se mig vända mig ifrån henne som jag nu gör.
Vi har alltid varit allra bästa vänner.
Men något har hänt?!...så vi har glidit långt ifrån varandra...och det smärtar det med.
 
Just nu är allt bara skit.
Jag vill inte mer...orkar inte mer!!
 
Hur gör man??
Hur hittar man till livet igen??
 
 
 

Snart Nyår igen

Publicerad 2016-12-28 16:17:00 i Allmänt,

Nu är det snart Nyår igen.
Skönt ändå att åren går, nu när livet ser ut som det gör och livslusten är borta.
 
Julen kom och julen gick.
Det är så skönt att den är över.
 
Hösten för oss är en fasa, med alla årsdagar när det gäller Henke.
Som avslutning på en fasansfull tid så kommer Julen, som förut alltid har vart en mysig tid att göra julstämning hemma och ha det gott.
 
Nu är den tiden bara ett minne blott och ett minne som än så länge gör sååååå jäkla ont.
 
Barnen älskade julen och allt vad det innbar.
 
Nu är det bara en kamp mot vad vi inte orkar och inte vill.
 
Det har gått 3 år sen vår älskade son togs ifrån oss i den hemska Burkitts Lymfom.
3 år av kamp att överhuvudtaget stå på benen och komma upp varje dag.
 
Någon som inte ha förlorat ett barn tycker nog att 3 år är en lång tid och att nu skulle det ha gått över.
Jag kan bara upplysa om att nu är det värre än vad det någonsin har varit.
Det är kankse först nu man inser att han INTE kommer att komma hem.
 
Hur fasiken kunde livet bli så här!!
 
Nu blir det iaf Nytt år igen och det ser jag fram mot.
Jag längtar efter att känna glädje och att vilja leva igen.
 
Att få svår sorg är samma känsla som att bli utbränd på 1 sek.
 
 
 
 

Bröllopsdag

Publicerad 2016-12-16 12:17:04 i Allmänt,

Idag är det 27 år sen jag vart Fru Ness.
 
27 år av lycka och sorg.
 
Tur att man inte vet när man står där så lycklig vad som väntar runt hörnet.
 
 

Begravning

Publicerad 2016-12-16 12:04:00 i Allmänt,

 
Igår gjorde vi nåt som vi inte hade trott att vi skulle klara av.
Vi var på en kistbegravning...en barndomsvän till vår döde son Henrik Ness.
 
Det var en kistbegravning just framför vår sons grav.
Det var en otroligt vacker begravning...men så sorglig och tung.
 
Trodde aldrig att vi skulle klara att stå vid vår sons gravplats och begrava en vän till honom.
 
Sänder våra varmaste kramar till den drabbade familjen. Vi vet ju vad dom har framför sig <3 <3 <3

Tankar

Publicerad 2016-12-13 23:14:00 i Allmänt,

Tankarna snurrar och far.
Känns som om inget av livet finns kvar.
 
Inget liv som är värt att leva för.
När du inte mina jämrande rop hör.
 
Ropen skallar att jag älskar dig.
Men du verkar inte höra mig.
 
Du var mitt allt, min kärlek, min skatt.
Jag undrar så vart du vägen tatt?
 
Jag letar och famlar på min väg.
Letar efter dig min kärlek så säg!?
 
Vart är du mitt älskade barn av godhet.
Är du i landet aldrighet??
 
Tanken är så hemsk och förlamad.
Att jag aldrig mer av dig ska bli kramad.
 
Jag håller dig ändå hårt i mitt minne.
Släpper dig aldrig ur mitt sinne.
 
Sov så gott mitt älskade barn av godhet.
Så möts vi i landet aldrighet.
 
Älskar dig!❤

Livet består numera av sorg och åter sorg

Publicerad 2016-12-12 22:20:00 i Allmänt,

Igår hade vi 3 årsdag sen begravningen av vårt älskade barn Henrik Ness.
3 år sen den hemska dagen.
Att begrava sitt eget barn är det hemskaste man kan göra...näst efter att se honom dö!!
Det jag minns av denna hemska dag...var att det spelades många av Henkes älsklingslåtar.
Mycket 80-tals låtar som han älskade.
Även musik av hans favorit kompositör Hans Zimmer.
Vilken fruktansvärd dag.
 
På Torsdag...så sitter vi åter i denna kyrka och begraver en kille från Kumla som var lika gammal som vår Henke.
Dom spelade en gång i tiden i samma fotbollslag och gick i paralellklass.
 
Nu ligger han stel o kall i en kista!!
Hur fasiken kan sånt här ske??
 
Kan det finnas någon Gud?...när unga människor får dö?
 
Har suttit idag och pratat med en mamma..en granne...som oxå har mist sitt älskade barn.
För 1 år och 2 mån sen valde hon själv att avsluta sitt liv.
Trots 3 små barn...så orkade hon inte längre.
 
Så mycket sorg och så många familjer i spillror.
Livet blir aldrig mer detsamma...för vi kan aldrig få våra älskade barn tillbaka.
3 mammor på en liten ort...som mist sina förstfödda barn.
Så jäkla orättvist livet blev.
Vad gjorde dom för fel?...som fråntog dom rätten eller orken att leva?
Vad gjorde vi för fel?...vi älskade ju bara våra barn sååå otroligt mycket.
Kärleken har fastnat och dött.
Glädjen har spolats bort.
 
Jag längtar efter livet!
Men livet försvann den 9 Nov-13.
När mitt barns hjärta slutade att slå.
 
ÄLSKAR DIG HENRIK NESS!!!

Åter till djursjukhuset

Publicerad 2016-12-09 16:00:00 i Allmänt,

 
 Att åka till djursjukhuset har blivit en följetong.
Det började med att min yngsta lilla vovve Maja...var så mager.
När vi var hos vår uppfödare så gav hon förslag på ett färskfoder att ge henne så att hon skulle gå upp i vikt.
Köpte så klart det fodret och det vart älskat av både Maja och Zorro.
Dom åt med god aptit några veckor.
Så märkte vi att Maja började klia sig i sina öron och Zorro fick som flagor på ryggen.
 
Jag beställde tid på djursjukhuset och det visade sig att Zorro hade ökad talgproduktion i skinnet och Maja hade öroninflammation på BÅDA öronen.
Jag fick köpa ett schampoo till Zorro som jag skulle schampoonera varje dag i 1 vecka.
Maja fick öronrengörnigsmedel och ett kortison att använda varje dag.
 
Så vart det återbesök efter ca 1,5 vecka.
Inget var bättre!!
 
Mycket konstigt?!
Då kom jag på att jag hade börjat med ett nytt foder.
Och eftersom dom båda fick problem samtidigt...så måste det ju vara nåt med det¨.
Det höll veterinären med om...så jag fick sluta på en gång med det fodret.
 
Idag var det återbesök igen.
Zorro har blivit bra...men tyvärr inte Maja.
Hon är mycket bättre...men jag kommer nog dessvärre att alltid få fortsätta att behandla henne....stackars lilla Vovve.
 Älskade Lilla Maja <3
 
 

Sorgens dag

Publicerad 2016-11-14 10:54:49 i Allmänt,

Ännu ett liv har gått förlorat.
En ung vuxen som fått sluta sitt liv alldeles för tidigt.
Så sorgligt!!!
En vän till oss ringde nyss och berättade att hans son hade hittats död igår i sin lägenhet i Kumla.
Så hemskt och fruktansvärt.
Lider så med familjen och vet ju exakt vad som väntar dom...vad dom ska genomlida.
Har just sänt blommor till dom...ingen tröst..men jag vet själv hur det värmde mitt stelfrusna hjärta.
 
Det finns inga ord som räcker till i deras stora sorg....men man behöver inte säga nåt...bara visa att man finns för dom.

Det ligger vemod i luften

Publicerad 2016-11-13 13:13:49 i Allmänt,

Söndagen den 13 Nov 2016
Detta datum för 28 år sen var oxå Fars dag.
Då var du nyfödd Henrik Ness och livet låg framför dina fötter.
Tyvärr så vart ditt liv så kort...endast 25 år och 2 dagar.
Det smärtar att du inte fick chansen att själv bli pappa och bli firad denna dagen.
 
Jag minns som igår hur stolt din egen pappa var att få fira sin första Fars dag.
 
Nu har åren gått och du är borta.
Jennifer har sambo och är hos sin svärfar och firar...vilket är jätte bra.
 
Micke är hos sin pappa och jag gör Söndagsstek så att vi kan fira lite egen Fars dag i eftermiddag.
 
Min egen pappa är död sen 10 år och det enda jag kan göra är att tända ljus på hans grav.
 
Det har vart en väldigt jobbig vecka...men försöker att se framåt och hoppas ändå på ett bra /bättre liv framöver
Det är sjukt svårt att släppa sorgen och vemodet.
Jag kämpar varje dag och drömmer om ett piggare och bättre liv.
 
Men blir så ledsen varje gång jag tänker på hur mycket drömmar om en stor familj jag hade.
 
Här står man nu i sitt eget jävla vemod och tycker att allt är skit.
 
När Henke dog så trodde jag inte ens att jag skulle överleva den vintern, utan att vissna bort.
Jag överlevde och står nu här 3 år senare...visserligen totalt förändrad..men jag lever.
Det ska jag fortsätta att göra ett tag till och även försöka att få in kvalitet i mitt liv.
 
Detta är första gången sen Henke försvann som jag tycker att det ändå ska bli lite mysigt att få pynta lite inför jul.
Även om vi inte ska fira jul, så kan det vara mysigt att pynta.
Det är ett framsteg som är stort för mig...så det finns nog hopp.
 
 
 
 
 
 
 
 

11 November 2016

Publicerad 2016-11-11 18:21:19 i Allmänt,

Ikväll är det dax för alla vovvar att åka hem.
Jag har vart hundvakt åt 4st yorkar sen i Måndags.
Så mysigt att umgås med djur.
Dom ger en fantastisk och härlig energi.
Så det är med lite vemod jag kör hem dom ikväll.
Men förhoppningsvis så kommer dom snart åter.
 
 

En sammanfattning av mitt liv.

Publicerad 2016-11-10 12:15:03 i Allmänt,

Jag föddes en Söndag den 17 Januari 1960
Är mellanbarn mellan 2 bröder.
Fick tidigt i livet höra att jag var besvärlig och inte lika foglig som mina bröder.
 
Fick alltid höra hur slitsamt min mamma hade med mig.
Min lillebror föddes 5 år efter mig och vart mammas lilla gullegris....och skulle komma att bli det resten av livet.
 
Jag bönade och bad i hela mitt liv om mina föräldrars kärlek, men dessvärre så fick jag aldrig känna av min mammas kärlek.
 
Pappa försökte nog så gott han kunde, men en man i hans generation hade väldigt svårt för att visa känslor och säga att man tycker om någon.
 
På min pappas dödsbädd så försökte jag verkligen att få honom att säga att han älskade mig, genom att jag sa flera ggr att jag älskade honom...men dom orden kom aldrig som jag så hett hade längtat efter.
 
Min pappa dog i cancer.
Han dog på vår sons 18 års dag, den 7 November 2006
Det var bara jag som såg till att han kom till läkare, som följde med och var med vid hans dödsbädd tillsammans med mamma...vart var bröderna??...bortblåsta!!
 
Men innan han blev sjuk så var det han som såg till att dom kom till oss och våra barn och hälsade på.
Dom kom flera ggr i veckan under åren när barnen var små....vilket jag är dom oerhört tacksam för.
 
När min pappa dog så försvann även min mamma.
Jag förstår hennes sorg och förtvivlan så klart.
Men hon släppte aldrig in mig i sorgen.
 
Hon kom knappt aldrig hit mer.
Hon har endast på 10 år vart här ett fåtal ggr.
 
Nu vart det bara min lillebror som gällde.
Hon ville absolut inte ha någon annans sällskap.
 
Endast om det var frågan om att putsa fönster, besikta bilen eller boka läkarbesök och följa med...så passar jag.
Hon har flyttat 2ggr sen pappa dog....och det är endast jag som har hjälpt till att flytta.
Mina bröder har då vart som helt uppslukade av jorden.
 
Så här har det fortsatt..min mamma är 85 år idag och självklart så hjälper jag henne fortfarande med allt.
 
Men glädjen är som bortblåst.
 
Vi förlorade vår son för 3 år sen.
Han dog den 9 Nov 2013....2 dagar efter sin 25 års dag.
 
Min man jobbar varje dag med mina bröder på ett familjeföretag.
Det har nu gått 3 år sen Henrik dog.
Inte en enda gång har någon frågat min man hur han mår eller hur det går?!?!?
Helt otroligt!!
Min storebror hörde av sig till mig typ dagar innan Henriks begravning.
Han begravdes den 11 Dec 2013
 
 
Sen har jag inte hört ett enda ord från honom.
 
I går var det årsdag för Henriks dödsdag (3år)
Det var en fruktansvärd dag...jag höll på att förlora förståndet.
Tårarna bara rann och rann.
 
Många fina vänner både till oss och Henrik hörde av sig....både på mess, telefon och Facebook.
Men varken min mamma eller mina bröder hörde av sig med ett enda ord.
Varken på Facebook eller på nåt annat sätt.
Innan jag skulle sova så kände jag mig så totalt uppgiven, ledsen och förtvivlad....så jag valde att ta bort dom från Facebook.
Kanske var omoget och dåligt gjort...men jag känner mig nöjd.
Jag fick göra en markering för min egen skull.
 
I Måndags den 7 Nov skulle Henrik ha fylllt 28 år och det var min pappas dödsdag.
Givetvis så ringde jag till mamma och visade att jag fanns och brydde mig.
 
Nu får det nog vara nog....jag orkar inte med dessa människor längre.
Spelar ingen roll att det är blodsband.
Det verkar ju ändå inte ha någon betydelse.
---

9 November

Publicerad 2016-11-09 10:30:00 i Allmänt,

Idag brinner ljusen för mitt älskade barn❤
3 år sen du tog ditt sista andetag😢 
Hur ska vi orka fortsätta vårat liv??
Ett barn i himlen och ett barn på jorden.
Vill finnas för det älskade barn vi har kvar...men det är så svårt.
För detta livet är inget liv...bara en transportsträcka och en kamp för att överleva.
Älskar dig såååå Henrik Ness❤❤❤
 

Operation

Publicerad 2016-11-08 22:52:47 i Allmänt,

Vid denna tid för 3 år sen så kom beskedet man någonsin aldrig kan förbreda sig på eller tro att man ska få.
Vi fick veta att det inte gick att operera Henke....han skulle dö!!!
Den smärtan som skär genom kroppen går aldrig att beskriva och inte heller förstå att det hände eller tro att man ska komma levande ur den mardrömmen.
Vi har inte heller kommit levande ur detta trauma.
På ytan kan det nog se bra ut...men man behöver inte skrapa så mycket på ytan för att förstå att vi är endast spiillror av våra forna liv kvar.
 
Jag har inte ens viljan kvar att fortsätta för egen del.
Det finns INGET som skänker mig glädje längre.
Det enda som stoppar mig är rädslan att Jennifer får det ändå svårare om jag försvinner.
Det kan hon inte utsättas för...hom har det allför tufft redan.
 
Men jag kan inte på något vis tänka mig att typ gå här 20 år till och bara vänta...på att få bli gammal och dö.
Jag vill dö nu😀

Henrik 28 år

Publicerad 2016-11-08 12:30:00 i Allmänt,

Igår var en av årets värsta dagar på året.
Så kommer det säkert att förbli resten av mitt liv.
Min/vår son skulle ha fyllt 28 år.
Att få fira honom vid hans grav är som tortyr.
Det vart iaf en fin stund.
Jennifer och Erik mötte upp vid graven och även Anna och Martin var där.
Det var isande kallt men ändå fint❤
Jag hade gjort ett roshjärta som jag gör varje år.
Vi har ju tyvärr redan fått fira 3 födelsedagar vid graven.
Sen åker vi alltid hem och gör tacos...det har blivit en tradition nu.
Och i morgon är det dax för årsdagen av Henriks dödsdag.
Paniken stiger i hela kroppen...vilket är konstigt igentligen då sorgen och saknaden är lika stor varje dag.
Älskar dig Henrik Ness❤❤❤

Alla helgona helg

Publicerad 2016-11-05 10:22:39 i Allmänt,

Igår kväll var vi tillsammans och var och tände ljus hos vår älskade son och bror.
Vi tände både ljus och marschaller.
Det är så vackert på kyrkogården just denna helg.
Idag kommer vi att åka runt på olika kyrkogårdar och tända ljus för våra nära o kära.
 

Torsdag 3 November

Publicerad 2016-11-03 17:23:04 i Allmänt,

Vaknade i morse....Kraftlös!!
Klumpen i halsen växer sig bara större o större.
Den går inte att svälja ner.
Ångesten blir större o större.
Hur fasiken gör andra som förlorat barn?
Hur kommer man vidare?
 
Jag önskar just nu att någon skulle kunna lobotomera mig.
Det skulle väl vara en suverän ide.
 
Tänk om man kunde göra ett ingrepp så att allt bara försvann...att man vart resetad.
Stänga av...och sen sätta på on knappen på hjärnan igen.
 
Tyvärr så finns det ju inga såna metoder...än.
 
Det är bara så satans svårt att tänka att man ska få leva utan Henke i så många år.
Aldrigheten kryper sig innanför skinnet och bygger bo där.
 
En annan sak jag är otroligt ledsen över som Henkes dödsfall har fört med sig.
Det är att jag inte längre vill umgås med någon...jag vill bara vara ensam med hundarna.
Jag har försökt att vara social...men det känns som om jag gör våld på mig själv och det känns inte rätt.
Det enda som numera betyder nåt är att få sitta i min ensamhet och bara " vara"
Fy fan, vilket jävla skitliv det blev.
Jag saknar mitt älskade barn så himla mycket så att min hjärna snart sprängs.
 

Onkologen

Publicerad 2016-11-02 19:06:57 i Allmänt,

Det var en jobbig timme på Onkologen idag.
Många tårar men även några skratt.
Vi har nu fått gå där i 3 år...det är ju helt otroligt..
Men nu ska det ta slut.
 
Det är både sorgligt och skönt.
Sorgligt för att något tar slut....lixom Henkes liv gjorde just där.
Skönt för att man kanske på nåt konstigt sätt kommer att komma vidare.
För även om det är kanonbra att gå där...så rivs smärtan upp varje gång vi kommer dit.
Dags att gå ut ur bubblan och klara oss på egen hand.
 
Nu väl hemkommen efter Onkologbesök och lite fix på Henkes grav.
Vi har lagt granris och fixat inför vintern.
 
Hur kunde livet bli så här???
Tänk hur lycklig man var??
Varför tog allt slut...vart man straffad för nåt??
Iså fall vad??

Bullbak

Publicerad 2016-11-02 12:39:06 i Allmänt,

 
Idag vart det lite bullbak.
Nu ut med vovvar och sen på samtal på Onkologen.
Fy vad jobbigt det känns nu när både årsdag för födelsedag och dödsdag närmar sig...försöker stå ut i min ångest och hålla mig sysselsatt hela tiden.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela