mittlivsomness.blogg.se

Fredag 9 September 2016

Publicerad 2016-09-09 10:33:56 i Allmänt,

Denna dagen för 3 år sen så startade vår hemska livsresa.
En resa som skulle komma att ta vårt älskade barn Henrik Ness liv.
Han hade fått Burkitts Lymfom...världens mest aggresiva cancerform.
 
Tur att vi kanske inte förstod från denna dagen att om exakt 2 månader skulle hans liv ta slut.
Dessa 3 år har vart dom hemskaste jag förmodligen kommer att uppleva.
 
Vi lever med tankarna på Henrik varje dag, timme, sek.
Hur kunde detta ske VÅRT älskade barn.
Det finns inte en chans i världen att detta skulle kunna drabba oss.
 
Men det gjorde det tyvärr och livet ändrade sig för evigt.
 
Henkes lilla syster kämpar dagligen på med sitt liv.
Hon läser till Byggingenjör och är otroligt duktig och kunde Henke se henne så skulle han vara sååå stolt över henne.
 
Hon är på väg hit nu så vi kan minnas denna dagen tillsammans och sen ska vi ta oss till Kumla för att gå på marken.
 
Det är nog viktigt att inte göra för stor sak av denna dag.
Kroppens celler minns det ofattbara och jag vaknade idag med ett ryck...exakt som för 3 år sen och bara visste att något var fel.
 
Jag befann mig då i Sthlm (Henkes lillasyster hade börjat att plugga där på KTH)
Jag visste när jag vaknade att nåt var helt fel.
Försökte att få tag på Henriks pappa men fick inget svar förrens efter många telefonsamtal.
Då berättade han att han och Henke var på akuten.
Där startade vår hemska resa och här är vi nu 3 år senare och allt är helt förändrat.

Galen budgivning

Publicerad 2016-09-01 19:34:55 i Allmänt,

Min dotter och hennes sambo VANN BUDGIVNINGEN!!!
Jag är såååå himla glad för deras skull.
Budgivningen gick i ett rasande tempo och jag var sååå nervös.
 
Det var på håret att dom vann...just som dom skulle ge upp och bara lägga ett sista bud, så gav dom andra upp.
Så det vart en glädjens kväll.
 
Så nu blir det inflytt i slutet av November.
 
Jag hoppas att denna flytt kan ta lite fokus från alla årsdagar som kommer nu.
 
Den 9 Sept är det 3 år sen Henke vart sjuk.
Den 7 Nov skulle han ha fyllt 28 år.
Den 9 Nov är det 3 år sen han hastigt lämnade oss i svår chock och smärta.
 
Dessa 3 år har vart dom  värsta i mitt liv, så helt otroligt smärtsamma år.
 
Nu har man kommit till en gräns där människor man möter tror och tycker att det
 
ska ha "gått över"
 
Men det kommer ju aldrig att gå över.
Det ända jag hoppas på är en lite drägligare tillvaro.
 
Men jag kommer att "försöka" använda min trista erfarenhet till något positivt.
Jag kommer att bli stödperson i föreningen VSFB ( Vi som har förlorat barn)
 
 
 
Det känns faktiskt som en positiv sak, att få möjligheten att hjälpa andra i samma hemska och hopplösa situtaiton.
Att försöka få någon annan att överleva dag för dag som jag själv gjort.
Visa andra att dom inte är ensamma.
Att det går att överleva, även om man inte kan tro det i början.
 
Har även börjat Agility med lilla Zorro.
Han är superduktig och får mycket beröm.
Det är bra för både honom och mig att få komma ut och göra något.
 
Det ända som känns jobbigt med det är att Micke får då ta hand om Maja (min andra lilla vovve)
Och hon Skriker i högan sky när Zorro och jag åker iväg.
Hon är ju van att det bara är vi tre hela dagarna.
 
Förra Torsdagen var jag och besökte min uppfödare till mina vovvar.
Hon har ett superhärligt ställe vid sjön Vättern.
Jag och mina vovvar sov över där och vi käkade kräftor och mös.
Dagen efter badade vi och hade det väldans härligt.
Denna härliga utsikt vaknade jag till på Fredags morgonen.
Det skulle inte vara illa att få vakna till detta varje morgon.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela