mittlivsomness.blogg.se

Sorgens dag

Publicerad 2016-11-14 10:54:49 i Allmänt,

Ännu ett liv har gått förlorat.
En ung vuxen som fått sluta sitt liv alldeles för tidigt.
Så sorgligt!!!
En vän till oss ringde nyss och berättade att hans son hade hittats död igår i sin lägenhet i Kumla.
Så hemskt och fruktansvärt.
Lider så med familjen och vet ju exakt vad som väntar dom...vad dom ska genomlida.
Har just sänt blommor till dom...ingen tröst..men jag vet själv hur det värmde mitt stelfrusna hjärta.
 
Det finns inga ord som räcker till i deras stora sorg....men man behöver inte säga nåt...bara visa att man finns för dom.

Det ligger vemod i luften

Publicerad 2016-11-13 13:13:49 i Allmänt,

Söndagen den 13 Nov 2016
Detta datum för 28 år sen var oxå Fars dag.
Då var du nyfödd Henrik Ness och livet låg framför dina fötter.
Tyvärr så vart ditt liv så kort...endast 25 år och 2 dagar.
Det smärtar att du inte fick chansen att själv bli pappa och bli firad denna dagen.
 
Jag minns som igår hur stolt din egen pappa var att få fira sin första Fars dag.
 
Nu har åren gått och du är borta.
Jennifer har sambo och är hos sin svärfar och firar...vilket är jätte bra.
 
Micke är hos sin pappa och jag gör Söndagsstek så att vi kan fira lite egen Fars dag i eftermiddag.
 
Min egen pappa är död sen 10 år och det enda jag kan göra är att tända ljus på hans grav.
 
Det har vart en väldigt jobbig vecka...men försöker att se framåt och hoppas ändå på ett bra /bättre liv framöver
Det är sjukt svårt att släppa sorgen och vemodet.
Jag kämpar varje dag och drömmer om ett piggare och bättre liv.
 
Men blir så ledsen varje gång jag tänker på hur mycket drömmar om en stor familj jag hade.
 
Här står man nu i sitt eget jävla vemod och tycker att allt är skit.
 
När Henke dog så trodde jag inte ens att jag skulle överleva den vintern, utan att vissna bort.
Jag överlevde och står nu här 3 år senare...visserligen totalt förändrad..men jag lever.
Det ska jag fortsätta att göra ett tag till och även försöka att få in kvalitet i mitt liv.
 
Detta är första gången sen Henke försvann som jag tycker att det ändå ska bli lite mysigt att få pynta lite inför jul.
Även om vi inte ska fira jul, så kan det vara mysigt att pynta.
Det är ett framsteg som är stort för mig...så det finns nog hopp.
 
 
 
 
 
 
 
 

11 November 2016

Publicerad 2016-11-11 18:21:19 i Allmänt,

Ikväll är det dax för alla vovvar att åka hem.
Jag har vart hundvakt åt 4st yorkar sen i Måndags.
Så mysigt att umgås med djur.
Dom ger en fantastisk och härlig energi.
Så det är med lite vemod jag kör hem dom ikväll.
Men förhoppningsvis så kommer dom snart åter.
 
 

En sammanfattning av mitt liv.

Publicerad 2016-11-10 12:15:03 i Allmänt,

Jag föddes en Söndag den 17 Januari 1960
Är mellanbarn mellan 2 bröder.
Fick tidigt i livet höra att jag var besvärlig och inte lika foglig som mina bröder.
 
Fick alltid höra hur slitsamt min mamma hade med mig.
Min lillebror föddes 5 år efter mig och vart mammas lilla gullegris....och skulle komma att bli det resten av livet.
 
Jag bönade och bad i hela mitt liv om mina föräldrars kärlek, men dessvärre så fick jag aldrig känna av min mammas kärlek.
 
Pappa försökte nog så gott han kunde, men en man i hans generation hade väldigt svårt för att visa känslor och säga att man tycker om någon.
 
På min pappas dödsbädd så försökte jag verkligen att få honom att säga att han älskade mig, genom att jag sa flera ggr att jag älskade honom...men dom orden kom aldrig som jag så hett hade längtat efter.
 
Min pappa dog i cancer.
Han dog på vår sons 18 års dag, den 7 November 2006
Det var bara jag som såg till att han kom till läkare, som följde med och var med vid hans dödsbädd tillsammans med mamma...vart var bröderna??...bortblåsta!!
 
Men innan han blev sjuk så var det han som såg till att dom kom till oss och våra barn och hälsade på.
Dom kom flera ggr i veckan under åren när barnen var små....vilket jag är dom oerhört tacksam för.
 
När min pappa dog så försvann även min mamma.
Jag förstår hennes sorg och förtvivlan så klart.
Men hon släppte aldrig in mig i sorgen.
 
Hon kom knappt aldrig hit mer.
Hon har endast på 10 år vart här ett fåtal ggr.
 
Nu vart det bara min lillebror som gällde.
Hon ville absolut inte ha någon annans sällskap.
 
Endast om det var frågan om att putsa fönster, besikta bilen eller boka läkarbesök och följa med...så passar jag.
Hon har flyttat 2ggr sen pappa dog....och det är endast jag som har hjälpt till att flytta.
Mina bröder har då vart som helt uppslukade av jorden.
 
Så här har det fortsatt..min mamma är 85 år idag och självklart så hjälper jag henne fortfarande med allt.
 
Men glädjen är som bortblåst.
 
Vi förlorade vår son för 3 år sen.
Han dog den 9 Nov 2013....2 dagar efter sin 25 års dag.
 
Min man jobbar varje dag med mina bröder på ett familjeföretag.
Det har nu gått 3 år sen Henrik dog.
Inte en enda gång har någon frågat min man hur han mår eller hur det går?!?!?
Helt otroligt!!
Min storebror hörde av sig till mig typ dagar innan Henriks begravning.
Han begravdes den 11 Dec 2013
 
 
Sen har jag inte hört ett enda ord från honom.
 
I går var det årsdag för Henriks dödsdag (3år)
Det var en fruktansvärd dag...jag höll på att förlora förståndet.
Tårarna bara rann och rann.
 
Många fina vänner både till oss och Henrik hörde av sig....både på mess, telefon och Facebook.
Men varken min mamma eller mina bröder hörde av sig med ett enda ord.
Varken på Facebook eller på nåt annat sätt.
Innan jag skulle sova så kände jag mig så totalt uppgiven, ledsen och förtvivlad....så jag valde att ta bort dom från Facebook.
Kanske var omoget och dåligt gjort...men jag känner mig nöjd.
Jag fick göra en markering för min egen skull.
 
I Måndags den 7 Nov skulle Henrik ha fylllt 28 år och det var min pappas dödsdag.
Givetvis så ringde jag till mamma och visade att jag fanns och brydde mig.
 
Nu får det nog vara nog....jag orkar inte med dessa människor längre.
Spelar ingen roll att det är blodsband.
Det verkar ju ändå inte ha någon betydelse.
---

9 November

Publicerad 2016-11-09 10:30:00 i Allmänt,

Idag brinner ljusen för mitt älskade barn❤
3 år sen du tog ditt sista andetag😢 
Hur ska vi orka fortsätta vårat liv??
Ett barn i himlen och ett barn på jorden.
Vill finnas för det älskade barn vi har kvar...men det är så svårt.
För detta livet är inget liv...bara en transportsträcka och en kamp för att överleva.
Älskar dig såååå Henrik Ness❤❤❤
 

Operation

Publicerad 2016-11-08 22:52:47 i Allmänt,

Vid denna tid för 3 år sen så kom beskedet man någonsin aldrig kan förbreda sig på eller tro att man ska få.
Vi fick veta att det inte gick att operera Henke....han skulle dö!!!
Den smärtan som skär genom kroppen går aldrig att beskriva och inte heller förstå att det hände eller tro att man ska komma levande ur den mardrömmen.
Vi har inte heller kommit levande ur detta trauma.
På ytan kan det nog se bra ut...men man behöver inte skrapa så mycket på ytan för att förstå att vi är endast spiillror av våra forna liv kvar.
 
Jag har inte ens viljan kvar att fortsätta för egen del.
Det finns INGET som skänker mig glädje längre.
Det enda som stoppar mig är rädslan att Jennifer får det ändå svårare om jag försvinner.
Det kan hon inte utsättas för...hom har det allför tufft redan.
 
Men jag kan inte på något vis tänka mig att typ gå här 20 år till och bara vänta...på att få bli gammal och dö.
Jag vill dö nu😀

Henrik 28 år

Publicerad 2016-11-08 12:30:00 i Allmänt,

Igår var en av årets värsta dagar på året.
Så kommer det säkert att förbli resten av mitt liv.
Min/vår son skulle ha fyllt 28 år.
Att få fira honom vid hans grav är som tortyr.
Det vart iaf en fin stund.
Jennifer och Erik mötte upp vid graven och även Anna och Martin var där.
Det var isande kallt men ändå fint❤
Jag hade gjort ett roshjärta som jag gör varje år.
Vi har ju tyvärr redan fått fira 3 födelsedagar vid graven.
Sen åker vi alltid hem och gör tacos...det har blivit en tradition nu.
Och i morgon är det dax för årsdagen av Henriks dödsdag.
Paniken stiger i hela kroppen...vilket är konstigt igentligen då sorgen och saknaden är lika stor varje dag.
Älskar dig Henrik Ness❤❤❤

Alla helgona helg

Publicerad 2016-11-05 10:22:39 i Allmänt,

Igår kväll var vi tillsammans och var och tände ljus hos vår älskade son och bror.
Vi tände både ljus och marschaller.
Det är så vackert på kyrkogården just denna helg.
Idag kommer vi att åka runt på olika kyrkogårdar och tända ljus för våra nära o kära.
 

Torsdag 3 November

Publicerad 2016-11-03 17:23:04 i Allmänt,

Vaknade i morse....Kraftlös!!
Klumpen i halsen växer sig bara större o större.
Den går inte att svälja ner.
Ångesten blir större o större.
Hur fasiken gör andra som förlorat barn?
Hur kommer man vidare?
 
Jag önskar just nu att någon skulle kunna lobotomera mig.
Det skulle väl vara en suverän ide.
 
Tänk om man kunde göra ett ingrepp så att allt bara försvann...att man vart resetad.
Stänga av...och sen sätta på on knappen på hjärnan igen.
 
Tyvärr så finns det ju inga såna metoder...än.
 
Det är bara så satans svårt att tänka att man ska få leva utan Henke i så många år.
Aldrigheten kryper sig innanför skinnet och bygger bo där.
 
En annan sak jag är otroligt ledsen över som Henkes dödsfall har fört med sig.
Det är att jag inte längre vill umgås med någon...jag vill bara vara ensam med hundarna.
Jag har försökt att vara social...men det känns som om jag gör våld på mig själv och det känns inte rätt.
Det enda som numera betyder nåt är att få sitta i min ensamhet och bara " vara"
Fy fan, vilket jävla skitliv det blev.
Jag saknar mitt älskade barn så himla mycket så att min hjärna snart sprängs.
 

Onkologen

Publicerad 2016-11-02 19:06:57 i Allmänt,

Det var en jobbig timme på Onkologen idag.
Många tårar men även några skratt.
Vi har nu fått gå där i 3 år...det är ju helt otroligt..
Men nu ska det ta slut.
 
Det är både sorgligt och skönt.
Sorgligt för att något tar slut....lixom Henkes liv gjorde just där.
Skönt för att man kanske på nåt konstigt sätt kommer att komma vidare.
För även om det är kanonbra att gå där...så rivs smärtan upp varje gång vi kommer dit.
Dags att gå ut ur bubblan och klara oss på egen hand.
 
Nu väl hemkommen efter Onkologbesök och lite fix på Henkes grav.
Vi har lagt granris och fixat inför vintern.
 
Hur kunde livet bli så här???
Tänk hur lycklig man var??
Varför tog allt slut...vart man straffad för nåt??
Iså fall vad??

Bullbak

Publicerad 2016-11-02 12:39:06 i Allmänt,

 
Idag vart det lite bullbak.
Nu ut med vovvar och sen på samtal på Onkologen.
Fy vad jobbigt det känns nu när både årsdag för födelsedag och dödsdag närmar sig...försöker stå ut i min ångest och hålla mig sysselsatt hela tiden.

VSFB

Publicerad 2016-11-02 08:25:09 i Allmänt,

Igår kväll var det VSFB möte (Vi som har förlorat barn) som det alltid är den första Tisdagen i varje månad.
Igår kväll var även Henriks lillasyster med och hon ska ny bli stödperson för syskon.
Hon är verkligen helt underbar.
Men jag tror att det är rätt tid och kan vara bra för hennes egen sorg, genom att finnas för andra.
Det kom många "nydrabbade" tyvärr.
Det är helt otroligt att varje gång vi har ett möte så kommer det alltid någon som är "nydrabbad"
 
När man själv förlorade barn så trodde man att man var helt ensam i hela världen att må så himla dåligt.
Så denna förening behövs så enormt mycket och gör verkligen nytta.
 
Idag sitter jag här med nackspärr....vet i fasiken hur den kom dit.
Kände den lite grann i Söndags när jag skulle rida, så det kankse inte gjorde saken bättre.
 
Igår var det veterinärdax för mina små älsklingar Zorro och Maja.
Maja har öroninflamation och Zorro har fått någon konstig hudåkomma och båda ska nu behandlas för resp. illamående.
Hoppas att dom piggar på sig snabbt och är helt återställda till återbesöket som är den 18 Nov.
 
Stressen börjar komma smygande inför nästa vecka med alla årsdagar.
Både bra och dåligt att man har allt inom 1 vecka.
 
På Lördag åker hela familjen ner till graven och tänder ljus och marschaller (alla helgona)
På Söndag åker hela familjen till Längbro kyrka på minnesstund som leds av en präst och det tänds ljus för ALLA barn och namnen på alla barns namn läses upp.
Sedan blir det middag efteråt.
På Måndag är det dags för Henkes födelsedag den 7/11...då skulle Henke fylla 28 år.
Då åker vi tillsammans ner till graven och tänder marschaller och ljus  och lägger ett roshjärta som jag gör själv.
På Onsdag är det då dax för den svåraste dagen av dom alla....HENKES DÖDSDAG!!!
Det är den svåraste dagen på hela året... Man är helt förlamad hela den dagen.
Det är lite konstigt igentligen...eftersom sorgen är lika hemsk varje dag.
 
Nästa vecka är det även dax för att ha min uppfödares alla hundar.
Dom åker utomlands och hundarna ska vara här.
Dom är 8st och det blir fullt upp...vilket säkert är bra för mig inför nästa vecka.
 
Nu ut på promenad med mina två små sötisar i ruskvädret.
På eftermiddagen är det dax för det månatliga samtalet på Onkologen där Henke låg.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela