Har idag köpt takfärg och målartvätt.
Känn på det?!
Hur jobbigt låter inte det??
Ska rusta och kan inte hoppa över att måla tak och alla lister.
Grämer mig för hur det ska gå...men får ta det bit för bit.
Det som driver mig är resultatet.
Det kommer att bli som nytt och så fräscht.
Har så mycket ideer i mitt huvud som bara lixom ploppar upp hur det ska vara.

Härligt om livet kan komma tillbaka så smått...saknar mitt kreativa liv som försvann när Henke dog för mig.

Han var min kärlek och mitt ljus.
Jag saknar honom så att hjärtat sprängs.

Han var så god och snäll.
Han bad om ursäkt även om felet inte var hans.
Jag tror att han var för god för denna värld.
Jag kan inte förstå hur jag ska klara mig utan honom....mitt förstfödda barn.

Jävla cancer...FUCK CANCER.

Min sorg tär på mig och då klart på hela familjen.
Jag tror igentligen ingen av oss vill leva...men ingen vågar dö.
Ingen av oss vill ge någon annan mer smärta än vad som redan är.
Men jag är rädd för mig själv!!

Jag vet inte riktigt vad jag gör när jag sjunker ner o det stora svarta hålet.

Jag vill leva för Jennifers skull.....men inte för min egen skull.
Vill följa Jennifer i hennes liv...mitt liv är slut.
Ska jag då fortsätta på den inslagna banan, som vart mitt liv sen tidig ålder...att göra allt för alla andra?
Att glömma bort och förtränga att man har ett eget liv med glädjeämnen och intressen?

Nää antingen ska jag välja MITT liv att leva...eller välja bort livet.

Jag får sova lite på saken...inga beslut idag.