Igår kväll var det VSFB möte (Vi som har förlorat barn) som det alltid är den första Tisdagen i varje månad.

Igår kväll var även Henriks lillasyster med och hon ska ny bli stödperson för syskon.

Hon är verkligen helt underbar.

Men jag tror att det är rätt tid och kan vara bra för hennes egen sorg, genom att finnas för andra.

Det kom många "nydrabbade" tyvärr.

Det är helt otroligt att varje gång vi har ett möte så kommer det alltid någon som är "nydrabbad"

 

När man själv förlorade barn så trodde man att man var helt ensam i hela världen att må så himla dåligt.

Så denna förening behövs så enormt mycket och gör verkligen nytta.

 

Idag sitter jag här med nackspärr....vet i fasiken hur den kom dit.

Kände den lite grann i Söndags när jag skulle rida, så det kankse inte gjorde saken bättre.

 

Igår var det veterinärdax för mina små älsklingar Zorro och Maja.

Maja har öroninflamation och Zorro har fått någon konstig hudåkomma och båda ska nu behandlas för resp. illamående.

Hoppas att dom piggar på sig snabbt och är helt återställda till återbesöket som är den 18 Nov.

 

Stressen börjar komma smygande inför nästa vecka med alla årsdagar.

Både bra och dåligt att man har allt inom 1 vecka.

 

På Lördag åker hela familjen ner till graven och tänder ljus och marschaller (alla helgona)

På Söndag åker hela familjen till Längbro kyrka på minnesstund som leds av en präst och det tänds ljus för ALLA barn och namnen på alla barns namn läses upp.

Sedan blir det middag efteråt.

På Måndag är det dags för Henkes födelsedag den 7/11...då skulle Henke fylla 28 år.

Då åker vi tillsammans ner till graven och tänder marschaller och ljus  och lägger ett roshjärta som jag gör själv.

På Onsdag är det då dax för den svåraste dagen av dom alla....HENKES DÖDSDAG!!!

Det är den svåraste dagen på hela året... Man är helt förlamad hela den dagen.

Det är lite konstigt igentligen...eftersom sorgen är lika hemsk varje dag.

 

Nästa vecka är det även dax för att ha min uppfödares alla hundar.

Dom åker utomlands och hundarna ska vara här.

Dom är 8st och det blir fullt upp...vilket säkert är bra för mig inför nästa vecka.

 

Nu ut på promenad med mina två små sötisar i ruskvädret.

På eftermiddagen är det dax för det månatliga samtalet på Onkologen där Henke låg.