Vaknade i morse....Kraftlös!!

Klumpen i halsen växer sig bara större o större.

Den går inte att svälja ner.

Ångesten blir större o större.

Hur fasiken gör andra som förlorat barn?

Hur kommer man vidare?

 

Jag önskar just nu att någon skulle kunna lobotomera mig.

Det skulle väl vara en suverän ide.

 

Tänk om man kunde göra ett ingrepp så att allt bara försvann...att man vart resetad.

Stänga av...och sen sätta på on knappen på hjärnan igen.

 

Tyvärr så finns det ju inga såna metoder...än.

 

Det är bara så satans svårt att tänka att man ska få leva utan Henke i så många år.

Aldrigheten kryper sig innanför skinnet och bygger bo där.

 

En annan sak jag är otroligt ledsen över som Henkes dödsfall har fört med sig.

Det är att jag inte längre vill umgås med någon...jag vill bara vara ensam med hundarna.

Jag har försökt att vara social...men det känns som om jag gör våld på mig själv och det känns inte rätt.

Det enda som numera betyder nåt är att få sitta i min ensamhet och bara " vara"

Fy fan, vilket jävla skitliv det blev.

Jag saknar mitt älskade barn så himla mycket så att min hjärna snart sprängs.