mittlivsomness.blogg.se

Fam Ness och Henriks kamp mot Burkitt´s Lymfom

Publicerad 2013-10-28 13:54:00 i Allmänt,

 

Henriks kamp mot Burkitt´s Lymfon började Måndagen den 9 September 2013 Det startade nog redan 2 veckor innan igentligen. Började med att han sa att han var så väldigt trött...men det kan ju alla vara pratade vi om.

Sen vart han påkörd av en truck på jobbet och fick en rejäl smäll på knät. Vi gick iväg till läkare på Capio läkargruppen i Örebro som undersökte Henriks knä och sa att det inte var någon stor skada på knät, men att han hade fått en rejäl smäll.

Det gick några dagar så började han få så ont i en höft. Vi trodde ju att det var av snedbelastning från knät som värkte. Rådde honom att köpa Voltaren tabletter.

När han hade tagit typ tabletterna 2ggr så ringde han hem från jobbet och sa att han hade så väldigt ont i magen. Trodde då att det var av tabeltterna som kan vassa för magen. Bad honom att köpa Novalucol el liknande. Men ingenting hjälpte!!

På Helgen den 7-8 September, så skulle vi flytta Henrik från Kumla till en ny lägenhet i Örebro. Han var trött o sliten och orkade nästan inte med något. Vi skällde på honom och sa att han fick skärpa sig och hjälpa till. PANIK NU I EFTER HAND NÄR MAN VET!!!

På Söndagen när vi hade ätit så sa han att han fick en hemsk värk i magen och kände sig uppsvälld. Jag frågade om vi skulle ringa 1177, men han ville vänta.

På natten ringde han själv 1177 för att han hade så väldigt ont och Micke körde honom till akuten.

Väl där så konstaterade dom att han troligtvis hade inflamation på bukspottkörtlen...vilket var konstigt då han inte hade druckit någon alkolhol eller något på väldigt länge.

Han vart inlagd på AVA för att fortsätta att ta prover. På Måndagen eller Tisdagen gjordes en skiktröntgen, där det upptäcktes att det fanns förändringar på fler organ. Lever, njurar, tarmar, magsäcken, bukspottkörteln.

Så på Torsdagen gick dom ner i magen med en kamera för att titta hur det såg ut på magsäcken.

Det var en hemsk undersökning för Henrik...och det var en hemsk syn att beskåda och stå på sidan och se alla tumörer som var i hans mage... Jag har aldrig sett nåt liknande så jag hamnade i nån slags chock. Nu stod det klart att han hade någon form av lymfom! Men vilket var ännu oklart.

Så på Fredagen den 13 September 2013 är den värsta dagen i vårt liv...så gjordes det en undersökning av Henriks benmärg, för att få veta exakt vilken form han var drabbad av. Vi fick senare veta att det var en form som heter Burkitt´s Lymfom och är ett av världens mest aggressiva lymfom!

Alla i familjen hamnade i djup kris...framförallt Henrik som var direkt drabbad. Men även lillasyster Jennifer som just hade flyttat till Stockholm för att läsa till Byggnadsingenjör på KTH och var så lycklig över detta. Hon bröt ihop och orkade inte stanna i Stockholm. Hon ville vara nära sin älskade bror och finnas hemma här. Så hon hoppade av och fick studieuppehåll den 7 Oktober. Hon kämpade tappert ända till sista dagen!

Lördagen den 14 September fick Henrik komma till Avd 85 Onkologen. Fick sin första cellgiftsspruta i ryggmärgen Fredagen den 20 September....för att även ta prov i från ryggmärgsvätskan för att se om det även fanns cancerceller där.

Första veckan börjades det med väldigt lågdoserande cellgift för att när kroppen har så stor tumörbörda så måste man bryta ner lite tumörer i taget, annars klara inte njurarna av att ta hand om avfallet från tumörerna.

På Måndagen den 23 September startade den första kuren med det riktiga cellgiftet...Från Måndag till Lördag dygnet runt plus spruta i ryggmärgen Måndag o Fredag.

På Lördagen den 28 September var kuren slut och han skulle få komma hem några dagar. Men pga sprutan i ryggen så kunde inte Henrik sitta...så bilfärden hem var en skräckfärd. Han svimmade nästan och var helt slut vid hemkomsten.

Han kunde dock bara stanna hemma några dygn...för hans slemhinnor i munnen "rann ut" och han kunde varken äta eller dricka. Så det vart akut in på avd 85 igen så att dom kunde ge honom dropp. Alla värden var i botten....knappt inga vita blodkroppar, förhöjda levervärden och väldigt lågt HB.

Trots detta så bestämdes det att han på Torsdagen den 3 Oktober skulle operera in en ven port, för att därigenom ge all medicin och dropp,

Operationen genomfördes, men på Fredagen den 4 Oktober så steg Henriks feber väldigt mycket och han var väldigt dålig och hade ont i sitt sår.

Nu sattes antibiotika in för att häve en ev. inflammation eller vad det nu var han hade fått feber av.

Han var sjuk i en hel vecka och led väldigt mycket.

Torsdagen den 10 September, bestämdes det att Ven porten skulle tas bort.

Det visade sig att det var en väldigt stor varhärd i ven porten med omnejd...så det spolades rent och syddes igen.

Måndagen den 14 Oktober var det dags igen för att operera in en ny ven port på andra sidan. För man måste ha en infart som håller...man kan inte sticka för varje gång. Det går inte när man får cellgift.

Det var egentligen dags att starta med cellgiftskur nr 2 På Måndagen den 14 Oktober...men det vart lite för mycket för Henrik så dom väntade tills Tisdagen den 15 Oktober med att starta nästa kur.

Då var det spruta i ryggen  Tisdag och Fredag.

Lördagen den 19 Oktober var kuren slut och allt hade gått bra förutom att det är otroligt jobbigt då det inte blir någon sömn denna vecka för Henrik och att han får ett otroligt tryck i huvudet av sprutorna i ryggen...så han kan inte sitta upp.

Det ska bytas olika cellgifter hela tiden dygnet runt...tas prover av olika slag...så han var helt slut.

Veckan som följde som ska vara vilovecka har vart otroligt besvärlig för honom.

Magkramper, svimningar och helt otroligt ont i munnen.

Blåsor och köttsår från munnen ända ner i magen och tarmar...det går ej att ens i sin vildaste fantasi föreställa sig vilket helvete han genomlider det stackars barnet.

I slutet på förra veckan så fick han feber och än värre ont i munnen så vi förmodade att dom skulle avvakta lite med nästa kur som var tänkt att starta idag.

Men Icke...dom bestämde sig för att köra...HERRE GUD!  Hur ska han klara detta!!

Vi hoppas och ber till högre makter att detta ska gå bra och att hans kropp (det lilla som är kvar) ska klara detta.

VI ÄLSKAR DIG SÅ HENRIK!!

KÄMPA!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela