Igår hade vi tre lite kalas för lillasyster i familjen.

Det vart en lugn kväll med lite tacos och lite vin.

Innan på dagen så kom Eva ( lillasysters fd svärmor) och lämnade blommor och presenter till födelsedagsbarnet.

 

Det är sååå himla gulligt av henne att fortfarande fira hennes födelsedag.

Vi blir så varma i hjärtat av hennes godhet.

 

Ingen annan i släkten brydde sig ett dugg.

 

Det är så sorgligt att hon ska få bli dubbelt drabbad.

Först av Henkes död och sen att ingen bryr sig om henne...det är verkligen tragiskt.

 

Men sorg gör nåt konstigt med oss människor.

Det gör oss introverta.

 

Även fast att "lillasyster" endast är 24 år och har hela livet framför sig.

Ett bra jobb och fina kamrater, så väljer hon alltid att bara vara med oss.

 

Det är både skönt och tragiskt.

Det är skönt för oss, men tragiskt för henne.

 

Det jag hoppas på är att när det har gått ytterligare några år från Henkes död, att hon ska ha blivit såpass frisk att hon klarar av att skapa sig ett eget liv.

Det känns så orättvis med dubbel bestraffning.

Att aldrig vi föräldrar någonsin kommer att kunna gå vidare är en sak.

Men att hon som har rätt till ett bra liv så få livet så avhugget.

 

Dom som själva är drabbade kan säkert förstå vad jag menar.

Men en "ickedrabbad" kommer aldrig att förstå.

 

Dom flesta tycker nog att nu har det ju gått så pass länge att nu har det väl gått över!!

Det kommer aldrig att gå över.

Hålet växer sig bara större o större av saknad efter en älskad son och bror.