Nu är det snart Nyår igen.

Skönt ändå att åren går, nu när livet ser ut som det gör och livslusten är borta.

 

Julen kom och julen gick.

Det är så skönt att den är över.

 

Hösten för oss är en fasa, med alla årsdagar när det gäller Henke.

Som avslutning på en fasansfull tid så kommer Julen, som förut alltid har vart en mysig tid att göra julstämning hemma och ha det gott.

 

Nu är den tiden bara ett minne blott och ett minne som än så länge gör sååååå jäkla ont.

 

Barnen älskade julen och allt vad det innbar.

 

Nu är det bara en kamp mot vad vi inte orkar och inte vill.

 

Det har gått 3 år sen vår älskade son togs ifrån oss i den hemska Burkitts Lymfom.

3 år av kamp att överhuvudtaget stå på benen och komma upp varje dag.

 

Någon som inte ha förlorat ett barn tycker nog att 3 år är en lång tid och att nu skulle det ha gått över.

Jag kan bara upplysa om att nu är det värre än vad det någonsin har varit.

Det är kankse först nu man inser att han INTE kommer att komma hem.

 

Hur fasiken kunde livet bli så här!!

 

Nu blir det iaf Nytt år igen och det ser jag fram mot.

Jag längtar efter att känna glädje och att vilja leva igen.

 

Att få svår sorg är samma känsla som att bli utbränd på 1 sek.