Livet består numera av sorg och åter sorg
Igår hade vi 3 årsdag sen begravningen av vårt älskade barn Henrik Ness.
3 år sen den hemska dagen.
Att begrava sitt eget barn är det hemskaste man kan göra...näst efter att se honom dö!!
Det jag minns av denna hemska dag...var att det spelades många av Henkes älsklingslåtar.
Mycket 80-tals låtar som han älskade.
Även musik av hans favorit kompositör Hans Zimmer.
Vilken fruktansvärd dag.
På Torsdag...så sitter vi åter i denna kyrka och begraver en kille från Kumla som var lika gammal som vår Henke.
Dom spelade en gång i tiden i samma fotbollslag och gick i paralellklass.
Nu ligger han stel o kall i en kista!!
Hur fasiken kan sånt här ske??
Kan det finnas någon Gud?...när unga människor får dö?
Har suttit idag och pratat med en mamma..en granne...som oxå har mist sitt älskade barn.
För 1 år och 2 mån sen valde hon själv att avsluta sitt liv.
Trots 3 små barn...så orkade hon inte längre.
Så mycket sorg och så många familjer i spillror.
Livet blir aldrig mer detsamma...för vi kan aldrig få våra älskade barn tillbaka.
3 mammor på en liten ort...som mist sina förstfödda barn.
Så jäkla orättvist livet blev.
Vad gjorde dom för fel?...som fråntog dom rätten eller orken att leva?
Vad gjorde vi för fel?...vi älskade ju bara våra barn sååå otroligt mycket.
Kärleken har fastnat och dött.
Glädjen har spolats bort.
Jag längtar efter livet!
Men livet försvann den 9 Nov-13.
När mitt barns hjärta slutade att slå.
ÄLSKAR DIG HENRIK NESS!!!
