Idag har det gått 3 år sen vi sänkte ner vårt älskade barn i jorden.

Trodde aldrig att livet kunde bli tyngre.

 

Men tyvärr så blir det tyngre och tyngre för varje dag.

Snaran runt halsen snörs åt mer och mer.

Funderar mer och mer på att avsluta detta lidande.

 

Allt har förändrats och jag har förändrats jag med.

Vill ej längre umgås med någon.

Vill bara vara ensam med mina små djur.

 

Mina små djur är dom enda jag numera släpper innanför mitt skinn.

 

Hur ändrar man på sånt?

Hur får man gnistan tillbaka?

 

Om jag inte inom en snar framtid hittar en lösning på mitt mående eller känner att det vänder...så har jag ikväll beslutat mig för att avsluta detta skitliv.

 

Jag vill inte att min dotter ska se mig vända mig ifrån henne som jag nu gör.

Vi har alltid varit allra bästa vänner.

Men något har hänt?!...så vi har glidit långt ifrån varandra...och det smärtar det med.

 

Just nu är allt bara skit.

Jag vill inte mer...orkar inte mer!!

 

Hur gör man??

Hur hittar man till livet igen??