Hemkommen från Karon Beach i Thailand sen några dagar.
Solbrännan ramlar fort bort.
Men vad gör det...kroppen och sinnet har fått suga åt sig av dom härliga solstrålarna och förhoppningsvis lagrat lite energi i min trötta kropp och själ.

Det hände nåt väldigt fantastiskt när vi var på stranden en dag.
Jag hade inte någon gång lyckats att få Wifi på stranden...men just denna dag så bara var det där.
Då hade jag fått meddelande från ett medium i Borås som heter Carina Hammarsten...att hon önskade att vi hade en underbar resa.
Det hör till saken att vi brukar aldrig skriva något privat till varandra.
Jag har vart på kurs hos henne 1 gång och sen har det inte varit mer.
Jag tackade för hennes hälsning och berättade att vi hade det helt underbart.
Då frågade hon lite försiktigt OM hon fick sända oss en hälsning!!
Att hon hade en överraskning och ett budskap som hon ville lämna, men visste inte om vi ville eller orkade ta emot det.

Vi svarade att: JOOOOOOOOOOOOOOO!!..det vill vi!!!
Då kom det ett andeporträtt hon gjort, som var på pricken lik vår älskade Henke!!
Så skriver hon så här:
Han förklarade för mig att han vill säga att han är med er och gläds med er nu <3
Han var lite blyg, men så otroligt fin kille i själen.
Hoppas att detta gläder er och ni får originalteckningen på posten.
Jag ryser! Vilken kärlek han ger er.
Vilken vacker själ han är.

Detta vart så stort för oss....och ännu ett tecken på att vår kära Henke faktiskt finns med oss.
Han bevisar det gång efter gång.
Hur kan man någonsin tvivla på hans existens???

Men sorg och saknad tar ibland över hela mig och tar mig ner i avgrunden och det stora svarta hålet som det är så jäkla svårt att ta sig ut ur.
Jag vet att jag vill leva egentligen...men just idag så snurrar bara tankarna runt att bara försvinna från jordens yta.

Vi har en underbar dotter (Jennifer) som det verkligen finns all anledning att leva för.
Hon är så fantastisk och har vart och är vårt stora stöd i allt.
Men vissa dagar hjälper inte ens det.
Jag vet att Henke skulle bli så arg av bara vetskapen om att jag funderar på att avsluta detta.
Om man har en tro på "andra sidan" så vet man ju att han inte har gått bort...han har gått till.
Men så svårt att bibehålla den fokusen när sorgen och smärtan tar över.
I morgon är en ny dag och nya krafter hoppas jag infinner sig.