Denna dagen för 3 år sen så startade vår hemska livsresa.

En resa som skulle komma att ta vårt älskade barn Henrik Ness liv.

Han hade fått Burkitts Lymfom...världens mest aggresiva cancerform.

 

Tur att vi kanske inte förstod från denna dagen att om exakt 2 månader skulle hans liv ta slut.

Dessa 3 år har vart dom hemskaste jag förmodligen kommer att uppleva.

 

Vi lever med tankarna på Henrik varje dag, timme, sek.

Hur kunde detta ske VÅRT älskade barn.

Det finns inte en chans i världen att detta skulle kunna drabba oss.

 

Men det gjorde det tyvärr och livet ändrade sig för evigt.

 

Henkes lilla syster kämpar dagligen på med sitt liv.

Hon läser till Byggingenjör och är otroligt duktig och kunde Henke se henne så skulle han vara sååå stolt över henne.

 

Hon är på väg hit nu så vi kan minnas denna dagen tillsammans och sen ska vi ta oss till Kumla för att gå på marken.

 

Det är nog viktigt att inte göra för stor sak av denna dag.

Kroppens celler minns det ofattbara och jag vaknade idag med ett ryck...exakt som för 3 år sen och bara visste att något var fel.

 

Jag befann mig då i Sthlm (Henkes lillasyster hade börjat att plugga där på KTH)

Jag visste när jag vaknade att nåt var helt fel.

Försökte att få tag på Henriks pappa men fick inget svar förrens efter många telefonsamtal.

Då berättade han att han och Henke var på akuten.

Där startade vår hemska resa och här är vi nu 3 år senare och allt är helt förändrat.