Gick upp strax före kl 8,00...bäddade ihop vår säng som vi numera måste packa ihop varje dag. Det är lite jobbigt och synd..men jag förstår så väl att det måste vara så. Det var bara lite skönt att kunna lägga sig ibland och läsa eller bara vila sig. Men fotöljen i rummet funkar bra den med. Henrik är numer väldigt svullen i ansiktet av kortisonet han får...jag kände knappt igen honom sen dagarna innan. Idag är han inne på sin 3:e dag på 3:e ronden. Inget Metrodexat denna gången i blandningen, så jag hoppas att han slipper munblåsorna denna gång. Denna omgång verkar att vara lite lindrigare med bara cellgift...bara 2ggr 3tim varje dag...mot förut 24/7. När han får 24/7 och med Metrodexat så verkar det som att han knappt överlever veckan efter. Hela munnen svaljet halsen magen tarmarna är fulla med blåsor...han lider så mycket så man inte ens kan fatta hur mycket stackarn. Det är heller inte så lätt att sitta vid sidan av och inget kunna göra mot hans lidande mer än att ringa på signal eller hämta nån som kan ge honom nåt som lindrar för några minuter. För tyvärr så hjälper det inte under längre tid. Det är så synd om honom och hela mitt mammahjärta skriker!! Men nu gäller det att vara stark för Henrik och finnas vid hans sida tills vi har bekämpat den här djävulen Burkitt För jäklar vad vi ska slåss...vi ska kriga mot denna djävul och bara mosa Burkitt. Henrik får även droppar i ögonen för att skydda dess slemhinnor. Ögonen börjar att bli lite röda nu så det är bra att dom skyddas. Vill ju inte ha en massa annat skit på köpet efter att vi har mosat Burkitt.