Onsdag 30 Oktober

Gick upp strax före kl 8,00...bäddade ihop vår säng som vi numera måste packa ihop varje dag. Det är lite jobbigt och synd..men jag förstår så väl att det måste vara så. Det var bara lite skönt att kunna lägga sig ibland och läsa eller bara vila sig. Men fotöljen i rummet funkar bra den med. Henrik är numer väldigt svullen i ansiktet av kortisonet han får...jag kände knappt igen honom sen dagarna innan. Idag är han inne på sin 3:e dag på 3:e ronden. Inget Metrodexat denna gången i blandningen, så jag hoppas att han slipper munblåsorna denna gång. Denna omgång verkar att vara lite lindrigare med bara cellgift...bara 2ggr 3tim varje dag...mot förut 24/7. När han får 24/7 och med Metrodexat så verkar det som att han knappt överlever veckan efter. Hela munnen svaljet halsen magen tarmarna är fulla med blåsor...han lider så mycket så man inte ens kan fatta hur mycket stackarn. Det är heller inte så lätt att sitta vid sidan av och inget kunna göra mot hans lidande mer än att ringa på signal eller hämta nån som kan ge honom nåt som lindrar för några minuter. För tyvärr så hjälper det inte under längre tid. Det är så synd om honom och hela mitt mammahjärta skriker!! Men nu gäller det att vara stark för Henrik och finnas vid hans sida tills vi har bekämpat den här djävulen Burkitt För jäklar vad vi ska slåss...vi ska kriga mot denna djävul och bara mosa Burkitt. Henrik får även droppar i ögonen för att skydda dess slemhinnor. Ögonen börjar att bli lite röda nu så det är bra att dom skyddas. Vill ju inte ha en massa annat skit på köpet efter att vi har mosat Burkitt.

Tisdag den 29 Oktober

Henrik har så himla ont i sin mun!
En tandhygienist har vart här kollat i hans mun. Dom kan inte göra så mycket nu med hela munnen full av blåsor!
Han får komma till henne när det har blivit bättre i munnen så att hon kan behandla tänderna och skydda dom. Ingen vidare dag i dag för Henke. Han är allmänt ledsen över all värk och att det är som det är.
Tålamodet börjar att tryta...men han kämpar på så gott det går. Jag vart lite smått chockad idag när jag kom in hit, efter att inte ha sett honom på några dagar.
Han såg helt annorlunda ut...svullen i hela ansiktet...men såg betydligt "bättre" ut än när han var så mager och blek och svart runt ögonen.
Nu längtar han efter mina bullar :) så nu blir det till att baka MASSOR med bullar...han vill bada i bullar när han kan äta igen. Rolig han är trots allt!!
Vi älskar dig så!

När allt var som vanligt!

Tänk att det inte var mer än 3 månader sen allt var helt normalt. Vi lever i en bubbla och man kan inte förstå att livet utanför bubblan, fortsätter som förut...som om inget har hänt!! För det som inte fick hända HAR HÄNT! VÅRT ÄLSKADE BARN ÄR SJUK! Jag längtar efter den dagen när vi sitter hemma allihopa och är glad igen och att allt är som vanligt igen! Jag längtar efter att få laga mat...få städa.. få vara tillsammans...längtar efter allt vanligt!
RSS 2.0