En sammanfattning av mitt liv.

Jag föddes en Söndag den 17 Januari 1960
Är mellanbarn mellan 2 bröder.
Fick tidigt i livet höra att jag var besvärlig och inte lika foglig som mina bröder.
 
Fick alltid höra hur slitsamt min mamma hade med mig.
Min lillebror föddes 5 år efter mig och vart mammas lilla gullegris....och skulle komma att bli det resten av livet.
 
Jag bönade och bad i hela mitt liv om mina föräldrars kärlek, men dessvärre så fick jag aldrig känna av min mammas kärlek.
 
Pappa försökte nog så gott han kunde, men en man i hans generation hade väldigt svårt för att visa känslor och säga att man tycker om någon.
 
På min pappas dödsbädd så försökte jag verkligen att få honom att säga att han älskade mig, genom att jag sa flera ggr att jag älskade honom...men dom orden kom aldrig som jag så hett hade längtat efter.
 
Min pappa dog i cancer.
Han dog på vår sons 18 års dag, den 7 November 2006
Det var bara jag som såg till att han kom till läkare, som följde med och var med vid hans dödsbädd tillsammans med mamma...vart var bröderna??...bortblåsta!!
 
Men innan han blev sjuk så var det han som såg till att dom kom till oss och våra barn och hälsade på.
Dom kom flera ggr i veckan under åren när barnen var små....vilket jag är dom oerhört tacksam för.
 
När min pappa dog så försvann även min mamma.
Jag förstår hennes sorg och förtvivlan så klart.
Men hon släppte aldrig in mig i sorgen.
 
Hon kom knappt aldrig hit mer.
Hon har endast på 10 år vart här ett fåtal ggr.
 
Nu vart det bara min lillebror som gällde.
Hon ville absolut inte ha någon annans sällskap.
 
Endast om det var frågan om att putsa fönster, besikta bilen eller boka läkarbesök och följa med...så passar jag.
Hon har flyttat 2ggr sen pappa dog....och det är endast jag som har hjälpt till att flytta.
Mina bröder har då vart som helt uppslukade av jorden.
 
Så här har det fortsatt..min mamma är 85 år idag och självklart så hjälper jag henne fortfarande med allt.
 
Men glädjen är som bortblåst.
 
Vi förlorade vår son för 3 år sen.
Han dog den 9 Nov 2013....2 dagar efter sin 25 års dag.
 
Min man jobbar varje dag med mina bröder på ett familjeföretag.
Det har nu gått 3 år sen Henrik dog.
Inte en enda gång har någon frågat min man hur han mår eller hur det går?!?!?
Helt otroligt!!
Min storebror hörde av sig till mig typ dagar innan Henriks begravning.
Han begravdes den 11 Dec 2013
 
 
Sen har jag inte hört ett enda ord från honom.
 
I går var det årsdag för Henriks dödsdag (3år)
Det var en fruktansvärd dag...jag höll på att förlora förståndet.
Tårarna bara rann och rann.
 
Många fina vänner både till oss och Henrik hörde av sig....både på mess, telefon och Facebook.
Men varken min mamma eller mina bröder hörde av sig med ett enda ord.
Varken på Facebook eller på nåt annat sätt.
Innan jag skulle sova så kände jag mig så totalt uppgiven, ledsen och förtvivlad....så jag valde att ta bort dom från Facebook.
Kanske var omoget och dåligt gjort...men jag känner mig nöjd.
Jag fick göra en markering för min egen skull.
 
I Måndags den 7 Nov skulle Henrik ha fylllt 28 år och det var min pappas dödsdag.
Givetvis så ringde jag till mamma och visade att jag fanns och brydde mig.
 
Nu får det nog vara nog....jag orkar inte med dessa människor längre.
Spelar ingen roll att det är blodsband.
Det verkar ju ändå inte ha någon betydelse.
---



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0