Söndagen den 13 Nov 2016

Detta datum för 28 år sen var oxå Fars dag.

Då var du nyfödd Henrik Ness och livet låg framför dina fötter.

Tyvärr så vart ditt liv så kort...endast 25 år och 2 dagar.

Det smärtar att du inte fick chansen att själv bli pappa och bli firad denna dagen.

 

Jag minns som igår hur stolt din egen pappa var att få fira sin första Fars dag.

 

Nu har åren gått och du är borta.

Jennifer har sambo och är hos sin svärfar och firar...vilket är jätte bra.

 

Micke är hos sin pappa och jag gör Söndagsstek så att vi kan fira lite egen Fars dag i eftermiddag.

 

Min egen pappa är död sen 10 år och det enda jag kan göra är att tända ljus på hans grav.

 

Det har vart en väldigt jobbig vecka...men försöker att se framåt och hoppas ändå på ett bra /bättre liv framöver

Det är sjukt svårt att släppa sorgen och vemodet.

Jag kämpar varje dag och drömmer om ett piggare och bättre liv.

 

Men blir så ledsen varje gång jag tänker på hur mycket drömmar om en stor familj jag hade.

 

Här står man nu i sitt eget jävla vemod och tycker att allt är skit.

 

När Henke dog så trodde jag inte ens att jag skulle överleva den vintern, utan att vissna bort.

Jag överlevde och står nu här 3 år senare...visserligen totalt förändrad..men jag lever.

Det ska jag fortsätta att göra ett tag till och även försöka att få in kvalitet i mitt liv.

 

Detta är första gången sen Henke försvann som jag tycker att det ändå ska bli lite mysigt att få pynta lite inför jul.

Även om vi inte ska fira jul, så kan det vara mysigt att pynta.

Det är ett framsteg som är stort för mig...så det finns nog hopp.